AKTUELLA EMISSIONER

SKAPA NYTT INLÄGG
Rubrik
Skriv text
Signatur
Lösenord
	Lägg upp ny signatur    Stäng

Expandera alla inlägg

Skriv Inlägg

	Ämne	Signatur	Datum
	Re: Mina utdelningsinkomster	Mr Rockefeller	2004-05-07 18:02:00
	Den totala summan blir alltså: 2381 kr
	Mina utdelningsinkomster	Mr Rockefeller	2004-05-07 18:01:24
	Alla mina bolag har tagit sin utdelning nu och därför presenterar jag här mina utdelningsinkomster, som alltså skall läggas till tävlingsresultatet vid tävlingens slut: Aros Q, 294 aktier, 2 kr, 588,2352941 kr Ballingslöv 255 2,75 700,6369427 Human Care 313 1,6 500 Kabe 148 4 592,5925926
	Ligger fortfarande likvid :-)	SäkerPåSinSak	2004-05-07 10:55:08
	Stor risk för världsdepression Datum: 5 maj 2004 | Avd: Artiklar Det oberoende radikala institutet The New Economics Foundation tecknar en dyster bild av utsikterna för världsekonomin. De senaste två decenniernas globalisering, anförd av finanskapitalet, har varit dålig för de fattiga och dålig för den globala ekonomin. Låt mig sammanfatta de huvudsakliga negativa konsekvenserna: Tillväxten av en väldig kreditbubbla och en motsvarande enorm skuldtillväxt på hushålls-, företags- och statsnivå, vilket betyder att risken för en ny »skuldkris för de rika« i dag är överhängande. En »dammsugareffekt«, som innebär att förmögenhet (tillgångar minus skulder) strömmar från fattiga människor och länder till rika människor och länder. En mycket ojämn fördelning av förmögenhet både nationellt och globalt, vilken har varit mycket ojämnare än fördelningen av inkomst. Spekulationens övertag över företagsamheten, och finanskapitalets övertag över »realekonomin«, vilket får till följd en dramatisk nedgång i ekonomisk tillväxt och ökad arbetslöshet. Ett växande hot om global deflation, vilket visar sig genom sjunkande varupriser och en minskad tillväxt av reallönerna, så att vanliga lönearbetare tvingas sätta sig i skuld bara för att hålla ekonomin i gång. Ökad ekonomisk instabilitet, särskilt i fattiga länder. Minskad politisk autonomi, både i ekonomierna i nord och i syd, vilket framför allt leder till att frihandel och fri rörlighet av kapital råkar i konflikt med varandra. Kreditbubblan Decennierna från 1970 och framåt har kännetecknats av ett närmast fullständigt avskaffande av all kontroll över kredittillväxten från regeringarnas sida. Banker och andra finansiella institutioner har tillåtits att »skapa« kredit efter eget gottfinnande, vilket har fått till följd en väldig eskalering av de totala finansiella tillgångarna. Den totala mängden tillgångar – som inbegriper obligationer, aktier, banklån och inteckningar, såväl som komplicerade finansiella instrument så som derivat och optioner – har utvecklats snabbt i förhållande till BNP och »realekonomin«, bestående av varor, tjänster och människor. År 1980 var värdet av de totala finansiella tillgångarna i fem av världens största ekonomier omkring 20 biljoner dollar – det vill säga fem gånger deras sammanlagda BNP. År 2000 uppgick detta belopp till nästan 140 biljoner dollar, eller tio gånger BNP:s värde. I vissa länder är siffrorna ännu mer dramatiska – värdet av de finansiella tillgångarna i Japan steg från mindre än sex gånger BNP:s värde till ungefär nio gånger BNP:s värde på bara ett decennium, från 1980 till 1990, en kometfart som kan förklara landets lika hastiga ekonomiska sammanbrott. I Storbritannien var det totala värdet av de finansiella tillgångarna år 2000 nästan femton gånger högre än BNP:s värde. Vilka är det då som äger dessa tillgångar? Det har skett en enorm tillväxt av tillgångar som ägs av hushåll, låt vara att det bara är de rika hushållen som är representerade i den statistiken. Men den explosiva utvecklingen kan framför allt hänföras till finanssektorn – banker, investeringsfonder, pensionsfonder, ömsesidiga fonder och andra former av »finansiella mellanled«. Under de senaste tjugo åren har denna sektor förändrats och blivit en av de dominerande sektorerna inom den globala ekonomin, i både ekonomiskt och politiskt hänseende. Förändrar detta bilden? Kan den dramatiska tillväxten av finansiella tillgångar helt enkelt få till följd att vi alla blir rikare? Och om nu finanssektorn har blivit mer dominerande, medför det inte endast större riskspridning och större ekonomisk effektivitet? Det enkla svaret är nej. Den dramatiska tillväxten av finanssektorn i förhållande till BNP har haft ett antal negativa konsekvenser. Den enorma tillväxten av finansiella tillgångar har frånkopplats all »verklig« tillväxt av kapitalbeståndet och tvingat miljontals människor och företag att skuldsätta sig. Av dessa båda skäl är den ohållbar och hotar den globala ekonomiska stabiliteten. Men hur kan det komma sig att de finansiella tillgångarna inte representerar någonting »verkligt«? Förklaringen är enkel. Pengar har gått till spekulation i valutor och priserna på befintliga tillgångar – det rör sig med andra ord om ett stort vadhållningsspel. Kreditbeståndet och de finansiella tillgångarna har vuxit exponentiellt, vilket inte har inverkat märkbart på de verkliga, påtagliga, världsliga ekonomiska realiteterna. Allt detta kunde betraktas som oskyldig vinningslystnad om det inte vore för det faktum att det går en låntagare på varje långivare. På 1970-talet lånade kreditgivarna i det västerländska banksystemet pengar till tredje världens regeringar och såg häri en källa till ständigt växande avkastning. I dag lever finanssektorn på vanligt folk på huvudgatorna i London, New York och Söul. De växande finansiella tillgångarna motsvaras av en ökning av hushållens, regeringarnas och företagssektorns skulder. Här står vi inför en annan sorts skuldkris. Till skillnad från tredje världens skuldkris är detta en skuldkris som drabbar västvärlden, dels medelklassen men också den socialt exkluderade underklassen, som faller offer för ockrarna. Folk lockas av ett obevekligt tryck från finanssektorn, som gör »erbjudanden man inte kan motstå«, och belånar sina hus, drar på sig kreditkortsskulder, övertrasserar sina konton, tar studielån, köper varor på avbetalning och så vidare. I Storbritannien ökade kreditkortslånen med 55 procent netto mellan 2001 och 2002, samtidigt som inteckningslånen ökade med 46 procent netto och privatlånen och övertrasseringarna med 13 procent. Skulder finansierar i dag omkring 10 procent av hushållens utgifter. Situationen ser ungefär likadan ut i USA, där de privata skuldförbindelsernas värde uppgår till 133 procent av nationalinkomsten, fyra gånger så högt som 1946 års värde, samtidigt som inteckningarnas värde ökade med 222 miljarder dollar per år mellan 1988 och 1997. Till skillnad från situationen när det gäller företagslån, används inte någon stor del av denna skuld för att göra investeringar som kan generera framtida inkomster, utan för att tillgodose konsumenternas behov. Skuldfenomenet när det gäller konsumenter är inte bara en anglosaxisk eller ens nordatlantisk angelägenhet. Det tryck som tvingar konsumenterna att skuldsätta sig har ökat även på andra håll, i synnerhet i Asien. Mellan 1999 och 2002 ökade utfärdandet av nya kreditkort i Sydkorea med 75 procent årligen. Hushållens sammanlagda skuld har i Sydkorea ökat med 25 procent per år och står i dag för hälften av alla banklån. Därtill kommer att företagen har sett sina skulder öka okontrollerat. Stora delar av företagsskulderna har kunnat döljas genom fingerfärdig bokföring, en teknik som blev allmänt känd först i och med Enron-skandalen år 2001. Och problemet inskränker sig inte till de nordamerikanska och europeiska ekonomierna, lika litet som konsumenternas skuldsättning bara är ett nordamerikanskt eller europeiskt fenomen. Och låt oss inte glömma bort att man inte har kommit till rätta med den kris som har följt i spåren av internationell skuldsättning. Detta gäller i synnerhet utvecklingsländer från Turkiet och Indonesien till Uganda och Irak. Många utvecklingsländer betalar skyhöga räntor på sin statsskuld. Denna kreditbubbla, som i sista hand inte grundar sig på något annat än förväntningar, kan inte vidmakthållas för all framtid. En finansiell krasch är oundviklig. Folk kommer inte längre att kunna betala av sina skulder, särskilt inte om deras tillgångar börjar förlora i värde gentemot deras skulder, vilket redan har skett när det gäller stamaktier. Skuldkrisen sprider sig snabbt till företag och privatpersoner. Konsekvenserna för människor i såväl rika som fattiga länder kommer att bli genomgripande. Framtidsutsikterna för pensionerna är sannolikt dåliga, när kreditbubblan spricker. Vanligt folk, som lämnat över sitt livslånga sparande till riskabla och oansvariga fonder, kommer att drabbas av ökade svårigheter på sin ålderdom. »Dammsugareffekten« Den enorma tillväxten av finanssektorn och avskaffandet av regeringskontroll över kredittillgången är ingen tillfällighet. Det är i stället en konsekvens av överlagda politiska beslut som har fattats av regeringar, framför allt i västvärlden. Men om den kreditbubbla som har blivit resultatet av en sådan politik är så farlig, hur kommer det sig att regeringarna har låtit den växa? Svaret är helt enkelt att den finansiella globaliseringen har kunnat ske därför att den ligger i en viss grupps intresse. En liten elit i det politiska och ekonomiska toppskiktet har dragit stor nytta av den, medan vanligt folk hamnar i allt större skuld. Det är belysande att resursflödena från det fattiga syd till det rika nord blir större och större. Ojämlikhet I en marknadsekonomi bör människor belönas för sin entreprenörsanda och sitt risktagande, vilket oundvikligen leder till en viss ojämlikhet. I ett system där man gör pengar av pengar ökar dock ojämlikheten exponentiellt. Ju mer pengar som en person eller ett land har, desto mer pengar kan genereras. Samtidigt får de personer och länder som inte har ett urberg av kapital att starta med finna sig i att priskonkurreras ut från marknaden. De tvingas skuldsätta sig ytterligare för att över huvud taget överleva. Ojämlikhet mellan människor och mellan nationer har ägnats uttömmande studier. Större delen av det arbete som har gjorts på området har emellertid koncentrerat sig på ojämlikhet vad gäller årsinkomster, medan fördelningen av personlig förmögenhet och privat skuldsättning har hamnat i skymundan. Detta trots det faktum att förmögenhet inverkar både på en persons subjektiva välbefinnande – det vill säga på hur trygg hon känner sig – och i allt högre grad på hennes förmåga att tjäna pengar under sin livstid. Omvänt förlorar personer och länder som är satta i skuld »sina resurser, sin kontroll över existensmedlen, sin trygghet på ålderns höst, sina barns framtid och sin förmåga att fatta beslut på grundval av egna bedömningar av sin situation och sina behov«. I USA har nästan all ökning av de finansiella tillgångarna sedan 1983 tillfallit de 10 procent av befolkningen som befinner sig i samhällets toppskikt, medan praktiskt taget all skuldökning har drabbat de 90 procent som befinner sig i samhällets bottenskikt. De fattigaste 90 procenten har i dag skulder som motsvarar 75 procent av deras finansiella tillgångar, medan skulderna för de rikaste 10 procenten uppgår till endast 7 procent av deras tillgångar. Naturligtvis gör detta de fattigaste hushållen i USA mycket mer utsatta när värdet av tillgångarna faller. Överföringen av förmögenhet från fattiga till rika är ett globalt fenomen. »Dammsugareffekten« är dramatisk. Läroböckerna förkunnar att kapital bör flöda från länder där sådant finns i överflöd – den rika världen – till länder där det är ont om kapital – den fattiga världen. Men i verkligheten sker det motsatta. Till och med Världsbanken, som inte är känd för sin radikala kritik av globaliseringen, har slutligen medgivit att »på nettobasis flödar inte längre kapital från höginkomstländerna till ekonomier som behöver kapital för att göra framsteg på sin väg mot millenniemålen för utveckling«. Vad Världsbanken i själva verket säger är att de fattiga finansierar de rika. En stor del av dessa överföringar från fattiga till rika kan hänföras till betalningar av räntor och vinster. Sådana överföringar förekommer också i och med det påtvingade innehavet av utländska valutareserver, vanligen amerikanska dollar. Många länder har ökat sina utländska valutareserver i betydande omfattning, till följd av den finansiella instabilitet som är förbunden med globaliseringen under det senaste årtiondet. Därmed ser vi »en oerhört stor och ökande överföring av rikedom från dessa ekonomier« till USA. År 2002 uppskattade Världsbanken att värdet av dessa flöden belöpte sig till mer än dubbelt så mycket som den totala biståndssumman. »Realekonomin« fungerar inte Förespråkarna för den finansiella globaliseringen menar ofta att även om globaliseringen gör inkomstfördelningen ojämnare, klarar sig de fattiga likafullt bättre, eftersom tillväxten är högre än vad som annars hade varit fallet – de fattiga får med andra ord en mindre bit av den större globala kakan. Verkligheten ser helt annorlunda ut. Den globala ekonomin har fungerat mycket sämre under de två senaste decenniernas finansiella globalisering än under perioden dessförinnan, som kännetecknades av kapitalkontroll och regeringsinterventioner. Även om vi måste akta oss för att uppfatta tillväxt som den ekonomiska politikens heliga Graal och därmed bortse från dess negativa konsekvenser för miljön, kan vi granska tillväxten på dess egna villkor. Globaliseringen har misslyckats att skapa tillväxt. Tillväxten per person på 1970-talet var nästan 4 procent per år, medan den på 1980-talet var endast 0,7 procent per år. Under 1990-talet sjönk i själva verket output per person med 0,2 procent årligen. Det har gått särskilt dåligt för utvecklingsländerna, framför allt i Latinamerika och subsahariska Afrika. Internationella valutafondens verkställande direktör Horst Köhler medgav nyligen att »realinkomsten per capita« i Latinamerika »i stort sett är tillbaka på de nivåer där den låg för 25 år sedan«. Inte heller i de rika länderna har folkflertalet märkt av några större förbättringar. Medianlönen i USA är densamma som för 27 år sedan, samtidigt som arbetslöshetssiffrorna i OECD-länderna har ökat stadigt sedan 1960-talet. Hotet om global deflation Alltsedan 1970-talet har politiker och ekonomer i både nord och syd varit som besatta av inflationen, som har överskuggat alla andra ekonomiska frågor, däribland sysselsättning och fattigdomsbekämpning. Denna besatthet av inflation har i själva verket inneburit att deflationen har ryckt allt närmare. Vissa länder har redan drabbats av den. Japan har brottats med deflation i mer än fyra år, och i flera östasiatiska länder är tendensen densamma. Tyskland står på deflationens rand. Inflationen är på rekordlåg nivå i flera OECD-länder och har sjunkit även i andra delar av världen, under inflytande av den deflationistiska politik som har understötts av IMF. En kombination av konsumentprisdeflation och prisinflation på tillgångar är ett drömscenario för varje förmögenhetsägare. Vid deflation sjunker kostnaden för löner, varor och annan input, samtidigt som prisinflationen på tillgångar innebär att kapitalvinsterna blir allt större utan att samtidigt undermineras av realpriserna. När kostnaderna minskar blir profiterna större. Kapitalvinsterna kan återanvändas för ytterligare kapitalförvärv, vilket utmynnar i ännu större kapitalvinster. Man kan med andra ord göra pengar av pengar – medan personer vilkas inkomster är beroende av löner, och inte kommer från kapitalvinster, får en allt mindre andel av nationalinkomsten. Den andel av BNP som går till anställda i form av löner och annan kompensation har sjunkit under de senaste tre decennierna. I nästan alla länder har reallönernas tillväxttakt undan för undan avtagit. Samtidigt har varupriserna sjunkit snabbt – år 2001 låg de på bara 60 procent av 1980 års nivåer. Centralbanksdirektörerna och finanskapitalisterna kan snart komma att få vad de förtjänar. Deras besatthet när det gäller frågan om inflation men slapphet när det gäller frågan om priserna på tillgångar har givit upphov till kronisk instabilitet, risk för finansiell kris och en situation där ren deflation är ett ständigt hot. Vilken idiotisk självförvållad skada, särskilt med tanke på att låg till måttlig inflation inte har några allvarliga negativa konsekvenser, medan konsekvenserna däremot kan bli allvarliga när man är som besatt av att pressa ned inflationen ytterligare. Hotet om deflation är nu så allvarligt att till och med konservativa ekonomiska institutioner som IMF, Banköverstyrelsen för centralbankerna i USA och Englands riksbank har börjat föreslå mycket oortodoxa åtgärder för att komma till rätta med krisen. Man menar till exempel att man helt enkelt skulle kunna trycka mer pengar. Det är skrämmande att vissa av dessa åtgärder har prövats i Japan, utan att fungera. Kan det vara på det viset att vi står inför något ännu värre än deflation – skulddeflation? Skulderna och deflationen kan samverka i en nedåtgående spiral, som är ytterst svår att ta sig ur. Deflationen är inte bara skadlig i sig själv. Den utgör också en viktig orsak till skuldsättning, särskilt för hushållens del. Om huspriserna stiger med 25 procent per år, samtidigt som reallönerna höjs med bara 2 procent, tvingas folk ta stora lån för att trygga tak över huvudet. I en ekonomisk miljö där deflation härskar måste i själva verket konsumenterna sätta sig i skuld bara för att hålla i gång ekonomin. Folk med låg inkomst – lönearbetarna – har en benägenhet att göra av med en större del av sin inkomst än de rika. När en allt större del av nationalinkomsten går till förmögnare hushåll, i form av utdelningar och kapitalvinster, hotas konsumtionen – och följaktligen också profiterna. Till sist måste de vanliga, lönearbetande konsumenterna ut och göra av med pengar, hela tiden på kredit, bara för att hålla uppe efterfrågan. Det var Irving Fisher som myntade uttrycket »skulddeflation« år 1932, mitt under den stora depressionen. Han lade märke till att skuldernas realvärde stiger när priserna faller. När folk försöker spara för att betala av sina skulder sjunker efterfrågan ytterligare, vilket ger upphov till ännu större deflation och ännu större ökning av skuldens realvärde. När en ekonomi väl har hamnat i en skulddeflationsspiral, står regeringen ofta maktlös och har svårt att få ut den ur densamma. Rekordhöga skuldnivåer i många av världens större ekonomier och en hotande deflation gör nu risken för en sådan utveckling påtaglig. Och den här gången kan det bli ännu värre, eftersom den finansiella globaliseringen har minskat regeringarnas möjlighet att använda sig av lämpliga politiska styrmedel för att komma till rätta med problemet. Fordringsägarnas deflationistiska ekonomiska politik har tvingat konsumenterna att sätta sig i skuld. Samma politik hindrar dem från att ta sig ur skuldfällan. Minskad politisk autonomi Över hela världen har regeringarna avsagt sig sin politiska autonomi och krönt marknaden till kung. Detta har allvarligt försvagat den makroekonomiska politikens effektivitet när det gäller att hantera de allt större ekonomiska problemen i världen. Utvecklingsländerna har länge varit i klorna på »marknaden«, i form av IMF-diktat som kräver »fordringsägarvänlig« makroekonomisk politik, däribland åtgärder för att minska ländernas budgetunderskott, liberaliseringar av handeln, privatiseringar och avregleringar. Vad som är nytt är att industriländerna nu får smaka samma medicin som IMF under lång tid har tvingat på andra. Industriländerna har givit upp möjligheten att kontrollera kredittillgången och avhänt sig kapaciteten att reglera sina växelkurser och därmed de externa balanserna. På 1930-talet stod regeringarna och såg på – när de inte käbblade med varandra – alltmedan världsekonomin drabbades av djup depression. Bakbundna som de var av guldmyntfoten var de oförmögna att göra de justeringar av växelkurserna som hade behövts för att reflatera ekonomin. I dag har vi en blandning av olika växelkursregimer. Somliga är fasta, som i euroområdet, andra är knutna till den amerikanska dollarn, vilket vi kan se exempel på i såväl Latinamerika som Östasien, medan andra åter flyter fritt. Till skillnad från situationen på 1930-talet bestäms emellertid dagens växelkurser av finansiella flöden, inte av handelsbalansen. Förr exporterade och importerade länder utifrån sina behov och tog lån i utlandet om de behövde för att kunna betala. Idag tar de emot ett utbudslett inflöde av utländskt kapital och tillåter bytesbalansen att anpassa sig efter den växelkurs som bestäms på kapitalmarknaden. På detta vis blir det möjligt för vissa länder, särskilt USA, att upprätthålla en kroniskt övervärderad valutakurs och därigenom importera en och en halv gång så mycket som de exporterar. Det blir med andra ord ett sätt att suga resurser från övriga världen. I dagens värld kan länder köra med underskott i bytesbalansen men bara så länge marknaden tillåter det. När marknaden väl fått uppfattningen att ett bytesbalansunderskott inte längre är hållbart så kommer pengarna att hämtas hem, fortare än kvickt. Följden av detta blir att vi ställs inför en böljande serie av finansiella kriser som regeringarna inte kan göra mycket åt. Det enda försvar som regeringarna har till sitt förfogande är att uppbringa utländska valutareserver som kan fungera som ammunition när spekulanterna går till angrepp. Världens utländska valutareserver, vanligen i form av amerikanska statsskuldväxlar, är enorma: Kina har omkring 309 miljarder dollar i reserver, Taiwan ytterligare 169 miljarder dollar och Sydkorea 124 miljarder dollar. Detta är ett enormt slöseri med resurser. I grund och botten är en dollar i form av reserver alltjämt en dollar, som i annat fall kunde ha investerats i sjukvård, skola eller kommunikationer. Utvecklingsländernas ackumulerade kostnader för dessa reserver under de senaste tio åren har beräknats. Beloppen är svindlande: de uppgår till 24 procent av BNP i Östasien och Stilla havsregionen, 16 procent i Latinamerika och Västindien och 9 procent i subsahariska Afrika. Omvänt har USA kunnat göra enorma vinster på ett till synes oändligt stort utbud av lågräntelån. Eftersom regeringarna inte längre kan göra växelkursjusteringar för att återställa handelsbalansen tilltar protektionismen. Detta är anledningen till att Keynes tryckte på för att göra kapitalkontroll till en hörnpelare i Bretton Woods-avtalet på 1940-talet. Han menade att fri rörlighet av kapital helt enkelt inte är förenligt med frihandel – och han lyckades åstadkomma bred enighet bland makthavarna. Nu måste vi få till stånd ett nytt konsensus kring denna ekonomiska sanning. Slutsats Den finansiella globaliseringens brott kan nu styrkas med bevis; vi har bevismaterialet. Tillväxten är mindre, investeringarna har minskat, ojämlikheten har ökat, deflationen är ett ständigt hot, skuldsättningen är på väg att bli ohållbar och regeringarnas möjlighet att komma till rätta med de stora problem vi står inför har på ett högst olyckligt vis underminerats. Översättning Henrik Gundenäs Romilly Greenhill Romilly Greenhill är ekonom vid The New Economics Foundation och har bl.a. arbetat som forskare vid UNCTAD. Artikeln är en förkortning av kapitel 2 i Real world economic outlook. The legacy of globalization: dept and deflation. © The New Economics Foundation 2003, Palgrave Macmillan.
	till ni som vill följa oljans utveckling	Joje	2004-05-06 19:52:54
	http://www.futuresource.com/charts/charts.jsp?s=LBCM04&o=&a=D&z=800x550&d=HIGH&b=LINE&st
	Re: Starbreeze	Poike	2004-05-06 17:17:23
	Starbreeze har idag 1 team (Riddick-teamet). Det är viktigt att Starbreeze får ett uppdrag. Annars blir en värdering av företaget sannolikt mycket låg vid någon form av affär. Trots allt som varit så skulle jag dock fortfarande bli förvånad om inte Starbreeze får ett uppdrag. Om man är på det spåret, då är nästa fråga NÄR de kan tänkas få ett uppdrag. Om några dagar drar E3-mässan igång. VU Games visar upp Riddick för Xbox, vilket blir en fin reklampelare för Starbreeze. Och sannolikt har Starbreeze-ledningen bokat upp massivt med möten för att sälja in sina koncept. Man ska veta att förläggare gillar att "föra samtal" med utvecklare. Men E3 är ett bra ställe att träffa folk personligen och förhoppningsvis komma närmare ett avslut.
	oljan stiger	Joje	2004-05-06 16:14:05
	snart 37 dollar bra för oljebolag kortsiktigt lånsiktigt är jag mycket tveksamm att det är bra!
	Re: Starbreeze	kg	2004-05-06 14:15:11
	Mm, kanske är ett tecken på något. Någon som har pratat med Johan Kristiansson frågat kring hans uppdrag och tankar? Har träffat Johan i andra sammanhang och han är helt klart trevlig kille, men ingen säljare med branscherfarenhet. Lite grann av en M&A kille. undrar om det inte finns en reserv-plan från huvudägarnas sida. Poike, ar du koll på vilka affärer som har gjorts inom branschen och hur mycket som man kan tänkas få betalt för ett bolag med 1-2 studios?
	Re: Dice säljer bra	Poike	2004-05-05 00:08:02
	Affärsvärlden har för första gången analyserat Dice. De har plockat fram 10 fundanmentalt köpvärda aktier på Nya Marknaden och NGM. Prenumeranterna får tidningen imorgon och kan sedan ikväll läsa tidningen online.
	Paynova	Gamblern	2004-05-04 13:46:26
	Förskräckligt vad Paynova kommer pressmeddelanden hela tiden!
	Re: Dice säljer bra	Poike	2004-05-04 10:59:49
	Digital Illusions: Vinsten kan överstiga 100 Mkr i år - HS http://www.affarsvarlden.se/article.jsp?article=72208
	Re: Dice säljer bra	Poike	2004-04-30 12:37:01
	Digital Illusions: Utmärkt tillfälle köpa aktien - Redeye http://www.affarsvarlden.se/article.jsp?article=71981
	Starbreeze	Poike	2004-04-30 11:02:35
	Starbreeze har ännu inte lyckats få något nytt uppdrag från en förläggare. Och det team som är kvar är snart klara med Riddick-spelet. Man ska inte förvänta sig några royalty-pengar från Riddick. Men spelet har fått stor uppmärksamhet och nu senast har IGN en sex sidor lång hyllning till spelet (förhandsversion). http://xbox.ign.com/articles/510/510179p1.html?fromint=1 Jag har så himla svårt att begripa att Starbreeze inte lyckas sälja in något projekt för detta team. Förhoppningsvis vaknar förläggarna till när de ser Riddick bli allt mer klart. Starbreeze lyckas i alla fall alltid få med sitt namn i artiklarna som hyllar spelet (det är inte alltid utvecklarens namn uppmärksammas).
	Re: Dice säljer bra	Poike	2004-04-30 10:31:30
	Dice har visserligen gått upp mycket, men jag anser absolut att aktien är köpvärd. Och jag anser att den är köpvärd både på kort och lång sikt. Det regnar pengar över Dice just nu, och mycket pekar på att det kommer att fortsätta regna pengar de kommande kvartalen. På lång sikt ser det också strålande ut.
	Re: Dice säljer bra	sixten	2004-04-30 01:45:07
	Men om jag tolkar dig rätt Poike så anser du att Dice kan vara ett bra köp på lång sikt? Det är verkligen roligt att sverige har fått ett så pass framgångsrikt bolag inom spelutvecklingsnischen som Dice är!
	Dice säljer bra	Poike	2004-04-30 00:22:45
	Electronic Arts har precis haft sitt analytikermöte. Dice spel Battlefield Vietnam sålde 650.000 exemplar under årets första kvartal. Det var också det första pc-spelet någonsin som sålt bättre än deklarationprogrammen under deklarationsperioden i USA. Tilläggas ska att BFV bara hann finnas ute 1,5-2 veckor på kvartalet. Spelet har sedan dess fortsatt att placera sig högt upp på försäljningslistor. Ett mycket starkt tecken. Man ska inte vara säker på ett kursrace imorgon. Större ägare har den senaste tiden sålt stora mängder aktier. En stark nyhet skulle alltså kunna vara ett bra tillfälle att sälja mer utan att kursen rasar.
	Nokias marknadsandel	sixten	2004-04-29 09:41:01
	Enligt Strategy analyst så uppgick Nokias marknadsandel endast till 29 % under Q1 - låter väldigt lite men Nokias egen prognos på 35 % är säkert en överskattning: NOKIA: GLOBAL ANDEL MOBILTFN SJÖNK TILL 29% 1 KV - RAPPORT (Direkt) 2004-04-29 07:14 STOCKHOLM (Direkt) Nokias andel av den globala mobiltelefonmarknaden sjönk till 29 procent första kvartalet 2004. Motsvarande kvartal 2003 uppgick marknadsandelen till 35 procent. Det framgår av en rapport från Strategy Analytics, skriver Bloomberg News. I sin delårsrapport 16 april skrev Nokia att bolagets marknadsandel första kvartalet uppskattades till 35 procent./MT
	Re: timeing ? superboy	Joje	2004-04-29 06:35:11
	jo det är så men jag tror inte att dom uppnår max på dessa borrning men bara dom får vettig produktion typ 200 fat per ben då är jag nöjd och mer än nöjd! Men jag tror inte häller att dom kommer att hinna borra alla ben i år utan jag tror att vi får vara glada om dom hinner borra hälften jag måste säja att det är kul att någon mera har samma intresse på samma aktie på denna sida!
	IP-telefoni	sixten	2004-04-28 19:16:59
	Ericsson och Cisco meddelade under onsdagen att de båda företagen inleder ett försäljningssamarbete med inriktning på utrustning och tjänster för Internettelefoni.
	Re: Inte så imponerande, eller?	Rikard.	2004-04-28 17:19:29
	Köpte faktiskt Parisab idag. Tycker det nuvarande priset är tilltalande och jag tror också att de kommer att ta sig bra på lite sikt, om de lär sig exportera. Värt chansen till det här priset tycker jag.
	Re: Inte så imponerande, eller?	Mandel	2004-04-28 14:45:42
	Verkar inte bättre. Fast man är väl rätt van efter att följt alla föredetta IM-bolagen i 10år. Man kan väl utan att överdriva konstatera att prognoserna som följde prospekten verkligen inte levt upp till vad som sades. En som förövrigt hade medlemsnumret 72 när det begav sig.
	Re: Inte så imponerande, eller?	under luppen	2004-04-28 13:40:05
	Lite synd att Paris inte går bättre. Jag har haft stora förhoppningar. Är det bara Focal Point som visar bra resultat?
	Inte så imponerande, eller?	Mandel	2004-04-28 12:52:13
	PARISAB: DELÅRSRAPPORT 1 JANUARI – 31 MARS 2004 * Omsättningen uppgick till 5,4 [5,9] miljoner kronor * Rörelseresultatet uppgick till -1,8 [-1,1] miljoner kronor * Kassaflödet från den löpande verksamheten uppgick till 0,2 [8,7] miljoner kronor * Orderingången minskade med 50 % till 15,6 [31,3] miljoner kronor * Soliditeten uppgick till 33 [15] procent * Två nya produkter lanserades under kvartalet
	Re: timeing ?	superboy	2004-04-28 00:16:41
	joje, Jag håller med om att denna borrning är otroligt viktig för att bevisa för marknaden att det som ledningen i Tanganyika Oil har sagt verkligen är möjligt. Precis som du påstår så verkar inte marknaden tro ett ögonblick på att de kommer att producera 30.000 fat om dagen inom ett par-tre år. Måste dock, hur bra dina beräkningar än må vara, meddela att jag verkar ha haft fel vad det gäller borrhålen. Borrprogrammet som just startat är tydligen inte två horisontella ben från ett vertikalhål utan två vertikalhål där man kan borra sex horisontella ben i vardera. Alltså, om nu uppgiften att ungefär 500 fat om dagen är möjligt från varje ben stämmer, kan detta borrprogram teoretiskt innebära 6000 fat om dagen i det mest positiva scenariot. Då snackar vi en total produktionsökning för bolaget på 300%. Och detta inom några månader. I så fall får man nog hålla i hatten i höst.
	Re: Gunnebo vs Cashguard	Rikard.	2004-04-27 20:19:42
	Som det verkar kommer väl både Gunnebo Safepay och Cashguard att klara sig. De har bägge etablerat sig så väl att de kan slåss med varandra i många år än. Vilket är bra, singel sourcing är inte populärt i de stora koncernerna. Fördel CashGuard: liten organisation med tydligt focus. Bra produkt med barnsjukdomarna på väg ut ur bilden. Fördel Gunnebo: Safepay värderas inte alls i kursen, köp en bra säkerhetsrörelse och du får Safepay på köpet. Gunnebo har större finansiella muskler och ett bättre, mer etablerat varumärke. Integrerade lösningar där kassa bara är en del i hela säkerhetskonceptet. bifogar pressreleasen GUNNEBO: SAFEPAY UPPFYLLER ÄNNU EJ KRAV - COOP (Omsändning: korrigerar även skrivfel i citat, fjärde stycket) STOCKHOLM (Direkt) Coop Sverige har stött på ytterligare problem med Gunnebos kontanthanteringssystem Safepay. Hela testprocessen är nu försenad och Coop har dessutom börjat snegla på Cashguards system igen. Det säger Sven-Erik Ek, säkerhetschef på Coop Sverige, till Nyhetsbyrån Direkt. Coops tester av Safepay är sedan tidigare försenade och man har skjutit på beslutet om att köpa systemet från årsskiftet till månadsskiftet februari/mars. "Safepay uppfyller helt enkelt inte de krav vi har för att vi ska kunna gå till en utrullning. Det är en rad faktorer som var och en kan klassas som småsaker, men inte tillsammans. Vi vänta nu på att få en acceptabel driftssäkerhet. Vi kommer att testa vidare och presentera resultaten för vår ledning", säger Sven-Erik Ek. Han menar att ett beslut måste fattas under våren, före semestrarna, och ett möte är planerat till i början av maj. "Frågan är om det här är problem vi kan leva med eller inte. Vi har motsvarande problem i Cashguardvärlden och i den manuella världen kan kassörskorna också göra fel", säger Sven-Erik Ek. Sedan senhösten 2003 pågår ett fullskaligt test med Safepay i en Coopbutik i Stockholm med fem kassaplatser. I början av februari anslöt sig även en butik i Malmö i testverksamheten. "Safepay är fortfarande en mycket intressant och bra produkt som vi tror på och våran ambition är att börja en utrullning efter semestrarna. Vi har tidigare talat om att utrusta cirka 250 kassaplatser i år och den siffran hänger kvar", säger Sven-Erik Ek. Även bedömningen att Coop Sverige på fyra till fem års sikt har ett totalt behov av ungefär 1.000 system kvarstår. I januari i år sade Sven-Erik Ek att Cashguard var ute ur resonemanget sett till de produktutbud bolaget då hade. Sedan dess har Coop dock fått upp ögonen för ett nytt system från Cashguard. "Nu när det finns ytterligare en produkt som kan vara intressant så tittar vi självklart på det", säger Sven-Erik Ek. Han vill inte spekulera i hur striden mellan Safepay och Cashguard ska sluta. Samtidigt säger Sven-Erik Ek att facit skulle kunna bli att de bägge bolagen delar på Coops behov av 1.000 nya system.
	Re: 37 ( Bedminster)	37	2004-04-27 17:41:37
	'Det utländska' var alltså moderbolaget, och jag vill minnas att det var denna vi hade aktier i.
	Re: 37 ( Bedminster)	37	2004-04-27 17:37:53
	Först gick det Svenska Bedminster i kk, för att någon månad senare följas av det utländska. Sådeles är det väl därför 'min bank' avvaktar och ger mig papper på att aktiekursen är 1 öre.
	Re: 37 ( Bedminster)	Gamblern	2004-04-27 17:32:45
	Det är datum för inlämnad konkursansökan som gäller. Om den inlämnades 2003 så tas förlusten upp i årets deklaration. Försäljningslikviden blir 0. Att vad man gett för aktierna blir inköpspris och följaktligen förlust.
	Re: 37 ( Bedminster)	HPD	2004-04-27 17:10:29
	Om bolaget gått i konkurs så gäller försäljning till en kurs på 0 kr datumet för konkursen. Detta om det är ett svenskt bolag. För utländska bolag ska man inte ta upp en konkurs förrän efter konkursen är fullbordad.
	Re: 37 ( Bedminster)	JM	2004-04-27 16:19:58
	Avyttring anses ha skett när bolaget försatts i konkurs enligt RSV:s regler. Förlusten tas alltså i årets delaration.
	Re: 37 ( Bedminster)	insider	2004-04-27 16:10:18
	Jag hade tänkt deklarera dem i år som en försäljning (konkurs) till priset 0:-. Det har funkat tidigare.
	Re: 37 ( Bedminster)	37	2004-04-27 15:13:45
	Vet inte. Frågade aldrig. Om jag uppger värdet 1 öre per aktie, precis som min bank faktiskt säger att dom är värda, kan ju inte skattemyndigheterna klaga på mig i alla fall.
	Re: 37 ( Bedminster)	insider	2004-04-27 14:38:44
	Menade din bankman att man inte skall deklarera Bedminsters konkurs vid årets deklaration utan vänta till nästa?
	Re: 37 ( Bedminster)	37	2004-04-27 13:26:18
	Frågade tidigare 'min gubbe' på 'min bank' om just detta varpå han svarade... "De är under konkurs men det Drivs vidare av konkursförvaltare. detta betyder att företaget lever vidare men under en begränsad tid när sedan allt är klart är konkursen fullbordad. därav finns kursen kvar, vi kan inte ha en kurs av 0 SEK därför ligger det 0.01. detta betyder att du kommer att se kursen fram till att konkursen är fullbordad." Den sista Mars hade jag dom fortfarande kvar på depån.
	37 ( Bedminster)	kapsylen	2004-04-27 13:07:09
	Jag har också förlorat en hel del på Bedminster, men vet du om konkursen är klar, i så fall vilket datum ? Ps. mina ligger kvar på Nordnets depå ????
	Re: Håller med 37 angående Cashguard	MiljöMagnus	2004-04-27 08:50:01
	"Cashguard är en straffspark från 1 meter. Ok jag är lite partisk eftersom jag redan köpt på mig en hög Cashguard aktier med vinsten jag gjorde på NGM (från 40 öre till 1,50 kr på sex månader)." Bla bla bla, alla dina Ngm du köpt på 10kr, 6kr, 4kr, 2kr, 1kr som också varit "staffsparkar" utan målvakt, räknas inte dom in i snittet? *garv*
	Re: timeing ?	Joje	2004-04-27 06:39:05
	Tyk får behålla ca:30% av den oljan som dom ökar produktionen med. Det innebär att tyk kommar att få behålla 300 fat själva per dag 300*365dagar*20oljepriset=2,1 miljoner usd per år i intekter. frakta oljan gissar jag kostar ca: 2 dollar per fat 1000*2*365 =0,7 miljoner dollar. Detta bör ge en vinst på nästan 1,5 miljoner.Det bör bli den ekonomiska konsekvensen i bolaget tror jag Men om dom lyckas lär dom nog borra 6 st horrizontala borrningar i samma hål istället för 2 st det ökar det hela med 3 * osv Nu kan jag ju räkna hur mycket som hälst på detta men helt klart är att detta borrning är avgörande för syrien projektet Om dom ska vinna nästa upphanling i landet så är det bra om dom kan uppvisa bra resultat vid denna borrning Marknaden tror fortfarande inte att tyk kan komma upp i 30000 fat per dag om några år om denna borrning blir lyckad så tror jag att marknaden törs räkna in lite i kursen detta gör nog mest på kursen tror jag i alla fall Borrningen som sådan ger inte så stort spelrumm för ökning men allat annat sammanlagt ger det framtida ökningar förtoende osv Utöver syrien så kommer egyptien där enligt några av mina tjällor ska borras 4 hål ? kort shema jag gissar 3 hål frågan är vad det kan ge kanske fascha hålet kan ge lite det också vet liksom inte vad som hände där det fans ett rekord tjock oljeförande zon men inget flöde nästan frågan är om det går att borra horizontellt där med för att öka flödet det har fantiserats om det förr i alla fall
	Håller med 37 angående Cashguard	Affekaffe	2004-04-26 23:38:29
	Cashguard rullar ut hundratals kassor i månaden medan Gunnebo kör ett fåtal piloter. Till råga på allt krånglar dessa piloter. ICA handlarna fortsätter att installera Cashguard system samtidigt som ICA centralt väntar på ett fungerade SafePAy system. Den kvarvarande marknaden för Gunnebo inom ICA och Coop minskar alltså för varje dag som går. Orsaken till att både ICA och Coop valt att skriva ramavtal även med Gunnebo måste vara en stark prispress. Cash Guard tar ca 100.000 kr per kassa vilket låter dyrt i mina öron men å andra sidan fungerar deras system och alla som bedriver butiksverksamhet vet vad ett par timmars stillestånd kostar. Cashguard borde snart nått sådana volymer att man kan sänka sitt pris och då får Gunnebo svårt att räkna hem sina utvecklingskostnader eftersom de ligger över två år efter Cashguard. Den långsiktige (sex månader eller längre) kan utan tvekan köpa Cashguard eftersom Europamarknaden håller har bearbetas i snart ett år. Tjusiga pressreleaser ifrån dotterbolagen i Tyskland, Frankrike, Holland, Danmark och Norge kan trycka upp kursen i Cashguard långt bortom 10 kronor tidigare än ni kan ana. Även om det skulle dröja lär kursen inte sjunka mycket ifrån dagens nivå vilket senaste rapporten tryggar. Ökad order ingång, Positivt kassaflöde, bolaget visar igen trots den massive satsningen i europa. Oerhört imponerande för ett såpass litet bolag som satsar på bred front. Enbart Norge-ordern som togs under 2003 är värd 1,5 miljarder norska kronor över 2-3 år om man skall tro den Norska delägaren (äger 12%). De är givetvis partiska i sina siffor men även hälften räcker för att femdubbla omsättningen till en årstakt på 250 MSEK. Cashguard är en straffspark från 1 meter. Ok jag är lite partisk eftersom jag redan köpt på mig en hög Cashguard aktier med vinsten jag gjorde på NGM (från 40 öre till 1,50 kr på sex månader). Jag tror ändock att väldigt få personer kan se någon risk i Cashguard efter senaste rapporten. Uppsidan är istället enorm med piloterna i Franska Intermache, McDonals, Tyska REWE, 7-Eleven, Apoteket, OKQ8 osv. Man kan undra vilka fler piloter som är på gång ute i Europa?
	Re: timeing ?	superboy	2004-04-26 22:52:49
	Joje, 500 bpd är enligt uppgift maxkapacitet för de respektive horisontalbrunnarna. Detta skulle alltså ge ytterligare 1000 fat om dagen till produktionen. En ökning med 50% således, baseline production (1100 fat) som direkt tillfaller Syrian Petroleum Corporation borträknat. Vad kan detta, enligt en sund och nykter beräkning, göra på kursen frågar man sig?
	Re: test	superboy	2004-04-26 22:46:58
	Samma här. Förlorade också en del på Bedminster. Dock inte i närheten av när jag körde 110 rakt in i bergväggen med Virtual Genetics. Joje Jag tycker det börjar se otroligt spännande ut i Tanganyika Oil nu. Vi får dock vänta 35-45 dagar (det lär väl bli det senare vis av erfarenhet) innan resultaten kommer och folk börjar rusa in i aktien. Har du tittat på Lundinfamiljens lillasyster Valkyries Petroleum förresten? Omsättningsökningen i den sistnämnda är enorm de senaste sex handelsdagarna då snittet gått upp med uppskattningsvis 500% jämfört med årssnittet. Mäklaren Latimer mättar dock behovet och vräker ut aktier. Men något är i görningen. Och detta något kan bara vara ett par signaturer på ett pappar och vips så är Lundin även inne i Kazakstan.
	Re: Cashguard vs Gunnebo	37	2004-04-26 18:38:51
	"...så loppet kanske inte är helt kört för Cashguard" Kan absolut inte hålla med. Jag har Cashguard, så jag har följt debatten mycket noga. För det första är marknaden stor nog för MER än båda, ÄVEN om Safepay skulle funka en dag. Dessutom är Safepay dyrare. Så loppet är definitivt inte kört för Cashguard i vilket fall som helst, vilket signaturen 'Tekniksäljaren' på VCW hela tiden försökt att ge sken utav. Kort sagt KÖP innan marknaden fattar detta.
	<< Bakåt			Framåt >>